Alléns skönhet tar andan ur mig var höstmorgon som jag sömndrucket tar mig genom brandgula lövhögar och väcks utav de färgsprakande löven som med vinden sakta dalar mot asfaltskylan som väntar dem. Döden.
Nika är mitt barn. Är Tuvebussen alltid full med folk? Nika skrattar på golvet. Malin läser sin pocketbok från ett antikvariat. Téet kokar på skåpen. Skratt ekar i korridoren. Jag skriver en djup text. "Du är en fläskkorv, vad äckligt".
(ur Nikas skrivbok imorse på vår DJURISKT LÅNGA HÅLTIMMAAAAAA)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Insåg nyss att du har en sån där dagens fågel i din header, riktigt awesome!!!!!!
SvaraRaderajag har några kompisar som känner nika, anteckna de döh ;) hehe
SvaraRadera